Mina tankar om vad som är viktigt för mina hundar

Mitt uppfödarnamn Vildtoringens kommer efter Birk Borkasons häst som var rätt vild till en början men blev en riktigt god vän. Sådan var min Elfstone Amelie också. Det var henne jag önskade inleda uppfödarverksamheten med. Hon var en energiknippe som älskade att arbeta och följde mej vart än jag gick och höll ett vakande öga både på mej och barnen. Vi var aktiva inom VSPK under några år tills vi flyttade hit till Borgå och här har familj och arbete krävt så mycket att tiden inte räckt till för sökträningar flera gånger i veckan.

Amelie blev ingen avelshund eftersom hon insjuknade i underfunktion i sköldkörteln. Hon flyttade under början av året till St Michels eftersom Rakel och hon inte kom överens. Slagsmålen blev allt värre och Amelie körde bort Rakel från mej i alla situationer så det fanns inget lugnt familjeliv längre. Men Amelie fick ett nytt hem i en familj med barn och hus på landet, riktigt drömmen.

Rakel och Tero kom till mej med sikte på både sök och uppfödning. Tero är lite för skygg för att söka men han älskar att spåra efter vilt så det är den banan han valt åt sig och väntar ivrigt på sommarens tävlingsmöjligheter. Tero är annars riktigt snygg men för stor till växten för att komma sig till högre bedömningar än H.

Rakel började jag söka med redan då hon var liten. Men hon krockade i vild lek med Tero och skadade sig och läkaren var tvungen att sätta en skruv i hnnes axel för hon var för vild för att benet skulle växa fast ordäntligt igen. Det var ingen lätt tid för henne att tvingas vara ung med bena fulla av spring men inte få springa. Nu har hon repat sig och haltar inte just alls mera. Hon är vacker och med henne ska jag fortsätta besöka skönhetstävlingar. Dessutom är hon till lynnet alldeles underbar. Hon skulle bli en perfekt sökhund ifall jag bara har tid att träna med henne. Hon är modig, stabil, lagom livlig, älskar att jobba, älskar mänskor och bara just så vaksam en sökhund ska vara. Så jag hoppas hitta tid för träningar med henne.

För mej är hundarnas hälsa det viktigaste då det kommer till avel. Bara tillräckligt friska hundar ska användas. Rasföreningens kriterier för vad en bra avelshund är håller jag med om. På delad första plats kommer hundens lynne. Portugiser är vänliga och modiga hundar som älskar liv och rörelse. Sådana vill jag att de i framtiden också ska vara. Jag hanterar valparna redan från födseln så de ska utvecklas möjligast väl och vänja sig vid mänskors hantering. Skönhetstävlingar intresserar inte mej särskilt mycket, men jag vill att de hundar jag föder upp ska vara rastypiska goda representanter för sin ras. http://vesikoirat.fi/por-jalostus-ja-terveys.html

Valparna överlåts till sina nya hem åtta veckor gamla, registrerade, id-märkta och hos veterinären har de naturligtvis också varit.